Igår var det fullt upp! Fast det började inte bra. Jag var inte alls bra när jag vaknade på morgonen, hostade, ont i halsen och en sprängande huvudvärk. Så det var bara att masa sig upp ur sängen och börja dagen med två Treo för att bli någorlunda människa igen. Jag tror att jag åkt på det som både E och V har haft.

Nåväl, efter ett tag när tabletterna börjat verka och jag kommit upp ur sängen så började jag känna mig mer som vanligt igen. Då var det dags att göra sig i ordning och gå med E ner på Vårmarknaden. Det var fullt med stånd längs hela Kungsgatan och uppträdanden på Murartorget. Jag köpte ett par nya "Foppatofflor" åt E, ett par illgröna, hon fick själv välja färgen. E hade fått pengar av mig att handla för, så hon köpte en Mors Dags-present åt mig på Designat (har ju öppnat den imorse, det var ett stämpelark med små söta ankor mm) och så delade vi på en ny handväska åt mig också. Och efter moget övervägande så fick E mumsa i sig sockervadd, något som hon längtat efter ända sedan hon fick reda på att Vårmarknaden skulle bli av i år igen.

Sedan var det dags för uppträdandet på Murartorget. Det var tre dansgrupper på Sportlife som dansade och en av de var E:s. Hon var lite spänd men mest upprymd och såg fram emot att få uppträda igen. När alla tre grupper hade dansat så vände vi oss om för att gå hemåt igen och då ser jag någon som ser bekant ut. Det är ju J, min syssling, som jag inte sett på över tolv år (troligen mer). Bilden (nedan) är från J:s dop och han är 37 år i år... behöver jag säga mer, man börjar bli gammal.

Vi hade tappat kontakten med varandra och hittade varann igen på Facebook. Annars är jag ingen större fan av just Facebook, tycker det är en ganska trög sida. Men den är väldigt bra för att hitta gamla kompisar och släktingar man tappat kontakten med. Jag hade lagt in ett inlägg på Facebook om att E skulle uppträda på Vårmarkanden och att de som ville var välkomna att komma och titta. Och J hade inget för sig så han tog sig en tur för att kolla läget.

Jag blev så glad när jag förstod vem det var och han följde med E och mig hem och blev kvar resten av dagen och stannade på middagen med. Vi hade mycket att prata om och han var så himla trevlig. Dessutom tyckte E det var roligt att träffa en av sina släktingar. Hoppas nu bara att vi kommer att träffas lite oftare än tidigare.

Lite senare på kvällen, när J åkt hem och E gått och lagt sig så tog liksom orken hos mig slut. Jag var så trött, ont i hela kroppen och satt och frös och mådde dåligt. Tog mig en dusch och kröp ner mellan lakanen redan innan tolv, ganska tidigt för att vara mig. Vaknade flera gånger under natten och hade svårt att somna om igen, antingen var jag för varm eller så frös jag. Tror nog att jag hade feber, men orkade liksom inte göra något åt det hela.

När det blivit morgonen så kom E med present, en bricka med muffins och kakor och sång. Hon hade verkligen tagit Mors Dag på allvar. Det var bara att hålla god min och försöka se glad ut trots att huvudet värkte så jag trodde det skulle spricka. Men efter två Treo (samma som igår) så släppte det något och jag började fungera någorlunda. Men har tagit det väldigt lugnt idag. Trots solen och värmen så har jag mest suttit inne, men har suttit ute i trädgården lite med E och ätit vattemnelon. Och så har vi varit hundvakter igen, hon är så go Grynet.

Har fått gjort ett kort med de nya stämplarna som jag fick av E i Mors Dags-present. Och eftersom jag lyckades få med hela sju stämplar denna gången så skickar jag nog in det till Sukkersötts utfordring #42 som mitt andra bidrag.


Tycker att titeln på kortet stämmer bra med gårdagen, trots sjukdomen, så var det en perfekt dag!