Trots goda föresatser så blir det inte mycket gjort här hemma, inget pyssel i alla fall. Har försökt få till ett kort jag ska skicka till min bästis M på hennes namnsdag i nästa vecka, men jag tycker inte jag får till det. Men det ska väl bli färdigt så småningom det också. Måste bara få säga att M och jag firar 40-årsjubileum som vänner i år. Jo, det är faktiskt sant. Vi träffades i augusti för 40 år sedan när vi började i andra klass och har varit vänner sedan dess, något att både fira och förundras över. Jag brukar kalla henne för min syster, för hon känner mig utan och innan, har ju funnits med i hela mitt liv. Det är så befriande med en människa som känner en så bra och som förstår varför man gör eller reagerar som man gör i vissa situationer. Hon känner ju till mitt bagage precis som jag gör med hennes och det gör ju det hela lättare.

Det enda jag lyckats få till är detta bidrag till Designat's utmaning denna veckan. Utmaningen löd:

Jag vill att ni ska lifta min LO som ni ser här under. Det kan vara upplägget, färgerna, det svartvita fotot eller någon detalj. Fri tolkning gäller och hur mycket man väljer att "ta efter", är det svårt att veta vad det är ni har inspirerats av så kan ni skriva ut det i mejlet. Det finns inga rätt eller fel på den här utmaningen, hoppas på att se många tolkningar av den!

Vad jag gick igång på är väl kanske inte så svårt att förstå när man ser det, har nog aldrig haft så mycket blommor på en och samma layout förut. Att det blev tre foton av mig och den texten skyller jag helt på dottern... hon tycker nämligen att jag är världens bästa mamma. ;-))

Är så trött. Allergin tar helt musten ur mig. Och inte blir det bättre av att jag kommer i säng för sent varje kväll heller. Men jag blir lite orolig när jag hör på TV att de varnar för väldigt höga pollenhalter nu mot slutet av veckan. Jag som redan är så påverkad, hur ska det sluta…

Jag som hade tänkt att pyssla kort den här helgen, men det blev inget med det. Fick istället lite annat gjort. Under fredagen plockade jag samman det sista V skulle ha med till loppmarknaden. Hon och A kom och hämtade det framåt kvällskvisten och det var skönt att bli av med allt. Hittade en hel säck full med E:s gamla kläder från 1-årsåldern och framåt. Det blev lite nostalgiskt när jag gick igenom det men jag sparade bara undan det som mormor och jag stickat/virkat själva.

Under lördagen blev det inte mycket gjort, men fick rapporter från V att det inte gick något vidare med loppisen. Alldeles för fint väder för att det skulle komma något folk. Synd, men det som inte blev sålt ska skänkas till insamling för att förhoppningsvis komma till nytta där.

På söndagen däremot gick jag igång och möblerade om i mitt sovrum. Fick den idén när jag röjde efter loppissaker och satte igång på söndagseftermiddagen. Det blev riktigt bra. Är inte riktigt färdig med detaljerna ännu, men möblerna står där de ska nu i alla fall, och det blev mycket luftigare och rymligare i sovrummet nu. Ska fixa till det sista, fluffet, under dagen och gå ut till förrådet med en del saker som plockades bort.

I veckan fick jag dock gjort lite pyssel. Fick min nya kalender för nästa läsår, har ju fortfarande kvar skolåret som mitt år. Har hittat min favoritkalender som jag håller fast vid och det är ju en skolkalender. Den är så himla bra, den kalendern, den har veckouppslag på två sidor så man får ordentligt plats med allt som kan behövas skrivas in, och dessutom, på nästa uppslag så är det två tomma sidor med plats för anteckningar för den aktuella veckan. Så man har både kalender och anteckningsbok i ett, perfekt för mig. Dessutom finns det plastfickor, karta, telefonsidor och plats för extra anteckningssidor. Blir tredje året jag använder samma kalender nu, rekord för mig som annars älskar att variera mig. Fast den nya inte startar förrän i mitten av sommaren så kunde jag inte låta bli att sätta igång och fixa till framsidan.

Förra årets kalender såg ut så här efter mitt nybörjarpysslande.

I år ser den ut så här.

Imorgon ska E till en klasskamrat efter skolan och ville då ha ett litet kort med sig till hennes mamma, som har en bebis i magen. Med liiiiite hjälp av mig så lyckades hon få ihop det här, inte dåligt för en tjej på 6,5 år.

Det här är vad jag lyckades pyssla ihop på Designat's utmaning denna veckan. Det var en fri utmaning med denna bild på tre kuddar i gröna färger med olika mönster. Jag gick igång på den gröna färgen och gjorde ett vårkort. Tyckte också det var roligt med min nya blomstans som jag köpte häromdagen.

Igår kom det ett litet paket på posten till V. Det var hennes mamma som skickat en massa fina dekorationer till V och mig. Ja, det var även tänkt till mig. Det var jag som bett henne att köpa dem till mig så skulle jag betala, men när de väl kom så ville hon inte ha några pengar av mig utan jag fick dem som en gåva. V sa till mig: Gör ett kort istället och skicka till henne, så blir hon jätteglad!

Sagt och gjort! Jag satte mig och pysslade ihop detta tack-kort med en bild av E och mig från i julas. V:s mamma och jag har ju inte träfffats, men nu får hon en bild av oss i alla fall.

Tack till W!

Jajamensan, det var jag som tog hem vinsten i Designat's utmaningslotteri. Kolla mitt blogginlägg för den 6 april, där ligger min inskickade layout. Hade vid det aktuella tillfället inte internet så jag kunde inte kolla själv utan fick lita till V som berättade det. Jag trodde först att hon bara skojade med mig, men det gjorde hon inte. Vad var det jag vann då? Jo, det var en flaska rosa Pearl-maker, ett fint band i brunt med vita prickar och ett rub-on ark med fina texter på engelska. Jag har inte gjort något med den fina vinsten, men jag har mina små funderingar.

Annars då? Nä, intet nytt under solen. Om man bortser från att E var hos sin pappa under påskhelgen och kom hem på annandagen. Hon hade då mått dåligt och spytt hela resan och eftersom jag inte visste säkert om det var åksjuka eller magsjuka så var det till att vara hemma från skolan på tisdagen och onsdagen. När det sedan var dags för skolan på torsdagsmorgonen så satte det igång igen, men denna gång kom det bakvägen... Så det var bara att stanna hemma resten av veckan också. Då var det inte så svårt att räkna ut att det nog var magsjuka trots allt. Men trots den oroliga magen så har hon varit på gott humör och pigg hela tiden, så vi har haft det ganska trevligt trots allt.
Vädret är ju fantastiskt. Vårlökarna blommar för fullt ute i min lilla trädgård och liljebaggarna har redan börjat gnaga på liljebladen som kommit upp ur jorden en liten bit. Både E och jag kollar varje gång vi kommer ut i trädgården om det finns några rödingar där som vi kan ta kål på...

Här är en layout där E känner på gräs för första gången. Det var en häftig upplevelse för mig att få vara med och dela hennes upptäckter om hur det kändes och att få se hennes miner...

Så är jag då barnledig igen, fast denna gång är det noga inplanerat och varar längre än en eftermiddag. Tösen är hos sin pappa och kommer hem på måndag igen. Tyst och tomt är det här hemma utan henne och jag har svårt att få något gjort. Det går ju så lång tid emellan, och nu var det nyårshelgen hon sist träffade sin pappa.

Men jag har faktiskt tagit mig i kragen och målat två skokartonger och en liten trälåda i grundfärgen svart så jag har något att dekorera när jag sätter igång med det. Sedan har jag börjat röja lite på mitt skrivbord, och det behövs... men kommer nog att ta lite tid, för jag hittar små fina saker när jag lyfter på annat.

Har även fått mina layouter inskannade av min kära, kära vän V, så jag kan lägga upp dem här när det blir läge.

Annars då? Nä, inget särskilt som händer. Det är som det brukar. Livet rullar på och allt är som vanligt. Det är bara V som har hittat kärleken...

Så har då dottern varit på sin första begravning. Det var igår vår granne, farbror Å, begravdes. Det var E som sa att hon ville gå på begravningen när vi fick reda på att farbror Å hade dött, och jag lovade då att hon skulle få det om hon fortfarande ville det när det var dags. Vi klädde oss i mörka kläder, stoppade näsdukar i handväskan och köpte en liten ros i blomsteraffären att lägga på kistan och begav oss sedan iväg till kyrkan.
E var jätteduktig, hon tyckte det var lite långtråkigt när prästen pratade, men försökte sjunga med när det skulle sjungas trots att hon inte kunde texten. Sedan var det dags att gå fram till kistan och säga farväl. Då kom tårarna, hon la rosen på kistan och lutade sig mot mig och tårarna rann nerför hennes kinder. Men som det brukar vara hos barn så gick det ledsna över lika fort som det kommer och när vi åkte hem från kyrkan så var hon som vanligt igen.

Men hon förstod vad jag menat när jag sagt att det var inget roligt med begravningar.